Drömmen om Capri

Den svenske läkaren Axel Munthe var en av de utlänningar som slog sig ned p?Capri. Hans villa med trädgård övergick efter hans död till svenska staten.

Jag minns ingången till Villa San Michele, atmosfären av lugn och harmoni, som om tiden stod stilla, i väntan. Jag var tjugotv?år gammal och var där med min mamma p?ett kort besök, en båtutflykt från Sorrento, där vi bodde p?hotell. Vi hade tagit oss uppför berget i värmen, till Axel Munthes vackra villa p?Anacapri. Där stod jag i pergolan och kände den varma blomdoften full av löften och längtan.

Sedan dess har mer än trettio år förflutit och jag har Italien som en röd tråd i livet. När jag var liten kom min pappa hem med en vacker solgul klänning som han köpt i Italien. Han berättade hur fint det var där och jag började drömma. Jag lyssnade p?Robertino, en ung skönsjungande pojke som blev populär i Sverige p?60-talet och när jag började gymnasiet p?Katedralskolan s?valde jag naturligtvis italienska som ämne.

Nu har jag varit p?Capri, i Villa San Michele igen. Jag fick en gästbostad genom den stiftelse som administrerar Axel Munthes livsverk. I flera år hade jag ansökt, denna gång för att översätta sånger av den bortgångne vispoeten och sångaren Fabrizio de Andr? en legend i Italien men okänd i Sverige, med en röst som Leonard Cohen och lite av Cornelis Vreeswijk i sina texter.

Villa San Michele är som en oas i öknen, där öknen är den hord av turister från världens alla hörn som dagligen strömmar fram p?den smala gågatan kantad med turistfällor i form av affärer som säljer allt från vanliga turistprylar och hötorgskonst till lokalt producerade parfymer, citronlikörer och kläder. Man tränger sig fram lite otåligt för att sätta nyckeln i låset p?den gamla träporten i muren, och när den slagit igen har man gått in i en annan värld.

Här råder tystnad, skönhet och stillhet. Man har dragit sig undan för världen, som nunnor i ett kloster och kan i lugn och ro meditera bland trädgårdens vinrankor, citron- , apelsin- och fikonträd.

Capri består av höga, branta, otillgängliga klippor, men med sitt milda klimat och sina fantastiska utsiktsplatser har ön utövat stor lockelse och fascinerat människor i alla tider. Det är som om Capri har en hemlig urkraft som smittar av sig och inspierar dem som kommer hit. Axel Munthe var en av dem. Han var läkare, levde bland Europas överklass, kom till Rom och Neapel där han mötte koleraepidemier och fattigdom, hjälpte och botade de sjuka och nödställda utan ersättning. Från Neapel tog han båten till Capri och utövade sitt läkarkall även här. Han älskade Capri och började drömma om att bygga ett hus och bosätta sig här. Hans planer var högtflygande och orealistiska: skapa ett kulturcentrum, en blomsterträdgård, ett fågelreservat. Munthe lyckades med det orimliga och byggde sin Villa San Michele, anlade sin trädgård, köpte berget Barbarossa bakom villan och skapade sitt även nu fungerande fågelreservat. Han dog 1949 och testamenterade sin villa till den svenska staten.

Här driver man nu utan statliga bidrag en fantastisk anläggning med museum, trädgård och en stipendium- och gästverksamhet som ger forskare, författare, översättare, konstnärer och musiker tillfälle att vistas i en inspirerande milj? Från juni till och med augusti ger man i samarbete med kulturrådet konserter p?den stora terasssen ovanför villan, inför en publik som till största delen är italiensk. Som svensk blir man stolt, där man sitter i den bedövande vackra solnedgången och ser ut över Neapelbukten och känner sig lycklig över att man tack vare Axel Munthe får tillgång till all denna skönhet.

Katarina Hellgren

Publicerad i UNT 070702